Så var det då åter dags för ”Gökarna” att göra ett nytt försök att spräcka den förhatliga nollan i poängkolumnen efter ett par veckors speluppehåll. Enligt ryktet ett uppehåll som inneburet bra och fokuserade träningar. Så visst fanns det förhoppningar när man bänkade sig inför hemmamötet mot Hovshaga.
Bara 4:40 in på första perioden är det gästerna som tar ledningen efter fin rörelse och ett instick bakifrån kassen, där nr 16 Emmie Ståhl stöter in 0-1. Ingen drömstart precis……Malmhaug repar dock mod och i sjunde minuten kommer Micki och Simmo i ett två mot ett läge på kontring. Micki serverar Simmo slutpasset, men Simmos avslut räddas av bortakeepern. Ett kanonläge till kvittering. Som så många gånger tidigare under säsongen straffas vi när vi inte omsätter chanser i mål. Bara minuten senare ökar nämligen Hovshaga på till 0-2 efter en vass omställning, där vi tappar bollen förvisso högt upp på banan, men eftersom laget är på gång framåt så blir vi kort om folk när vi ska koppla på försvarsspel. Tid 7:54 och 0-2 på tavlan. 9:35 får våra stolta hemmatjejer ett gyllene tillfälle att ta sig tillbaka in i matchen, eftersom Hovshaga drar på sig en utvisning för spel med handen. Efterföljande PP gör vi nog klokast i att glömma helt och hållet. Tyvärr skapas det inte något, utan det ser mest ”kryckigt” ut med dålig fart på bollen och inga avslut överhuvudtaget. Desto gladare miner då när ett gammalt Palmstadensamarbete gav oss nytt hopp efter 13:09. Simmo lägger in ett lyftpass från högerkanten, som Hassel elegant slår in i mål på volley. Periodens sista mål lät inte vänta på sig. Återigen är det en vass kontring som resulterar, när Hovshaga från egen zon bryter vårt spel och skickar en vass djupledspassning som helt friställer Rebecka Johansson på vår planhalva och som inte försätter denna möjlighet, utan drar Bäckis och lägger in 1-3.
Bara 28 sekunder in på andra perioden lägger Simmo en backhand precis förbi höger stolpe. Här var det verkligen nära den drömöppning, som vi så väl hade behövt………Istället blir det tyvärr för vår del i stort sett Da Capo på första perioden, då Hovshaga utökar sin ledning till 4-1 i just den femte minuten. Denna gång efter etablerat spel i vår zon, där man efter en del snabba kombinationer hittar Isabella Kristiansson, som skoningslöst sätter dit bollen. 6:45 hade man redan noterat 2-4 i protokollet, när Denice friställs framför Hovshagas bur efter ett vasst direktspel med flera hemmaspelare inblandade. Tyvärr gör Växjölagets målis en kalasräddning på Denice rappa direktavslut. Direkt på detta följer ett anfall av gästerna, där ett hårt inspel framför vårt mål tar på Emelie Olssons fot och styr in i mål bakom en chanslös Bäckström. Så sant som det är sagt: ett lag i motgång saknar flyt! Istället för 2-4, så var det hastigt och mindre lustigt 1-5 på tavlan och kraftig uppförsbacke. Ytterligare två mål får vi mot oss innan eld upphör för andra perioden. Däremellan får vi åter chans i PP, men även denna gång utan tillräcklig spets och kvalitet på pass och avslut. 10:10 ”sover” vi lite i markeringen, när ett inslag från kanten alldeles för enkelt får slås i mål från höga slottet med ett direktskott av Cecilia Ahlström. 19:02 får vi ytterligare en bedövare emot oss när Hovshaga snurrar runt i vår zon och vi själva tyvärr blir lite för bolltittande och missar markering på målskytten. 1-7 inför sista perioden var enligt min mening alldeles för stora siffror sett till matchen som sådan. Men utan tvekan får man imponeras av Hovshagas beslutsamhet och effektivitet när chanserna dyker upp.
I tredje perioden ser vi dock en remarkabel uppryckning av ”Di Röe”. Efter bara 1:05 skjuter Louisa snyggt in 2-7 på pass från Fridh och bara dryga minuten senare, skickar Lill-Fi elegant in 3-7 uppe i vänster kryss efter fin framspelning av Bina. Nu forecheckar vi betydligt högre och stressar Hovshagas backar till misstag. Var fanns dessa intentioner i de två första perioderna? Efter 4:22 åker återigen Hovshaga på en utvisning och vi får ett gyllene läge och verkligen skapa kontakt. Men, powerplay är ingen hit denna eftermiddag. Något bättre än de två föregående, men totalt sett alldeles för ”tannalöst” och med för få avslut mot mål. Tjejerna fortsätter trumma på och all heder åt den uppryckning vi får se i denna tredje period, där vi just genom vår höga press får lite farliga ”gratismöjligheter”, som utan tvekan kunde resulterat. Det kostar emellertid på att forechecka som vi gör och när vi då går runt på endast två formationer, så tappar vi lite i intensitet ju längre perioden går. Varför inte köra på fulla tre formationer istället och därmed orka stressa ännu tuffare? Matchens avslutande mål görs av gästerna efter 14:13, efter ett rappt anfall med inspel framför vår kasse med efterföljande direktavslut.
Visst är det trist med ännu en poänglös match. Dagens glädjeämne var den avslutande perioden, med lite desperation och jävlaranamma inbakat. Så ska det se ut, men snälla – redan från start! Nästa helg väntar Kungälv på bortagolv. Då får vi hoppas att vi får skörda våra första division 1 poäng. De törstar vi alla efter!
Dagens Gökbo
3 Gökar Petra ”Simo” Simonovski. Planbäst så länge hon fick vara kvar i spel. Med sin eleganta klubbteknik gjorde hon mycket rätt, dessutom i högsta speed. Briljerade med att retfullt enkelt återerövra bollen från motståndarna med just sin klubbteknik vi ett flertal tillfällen.
2 Gökar Alicia ”Terriern” Lindmark. Enda backen som spelade 3x20 minuter. Gör inga eller få misstag och ger sig heller inte på något hon inte har på sin repertoar. Vann mycket kamper 1 mot 1.
1 Gök Kristin ”Kicki ” Holmqvist. Visade vägen direkt när hon kom in i tredje perioden med sitt uppoffrande presspel. En mardröm för backarna att möta när hon kommer farande.
/Kvalräven