3-7 på resultattavlan mot FC Helsingborg.
Alla dagar i veckan hade jag varit pissesur för att vi förlorat mot dem med så stora siffror, men igår var jag stoltast av alla för denna förlust.
Pojkar 03 hade problem att få ihop spelare till Skånemästerskapet och kom till spel med 7 utespelare och en målvakt. Första matchen var mot Stanstad, ett lag som vi inte mött på ett tag men som vi bör vinna mot, men eftersom vi var kort om killar gav vi dem en fördel. Vi låg under i första perioden med 1-3 men killarna blev aldrig oroliga utan vi spelade vårt spel och vände matchen till vinst 4-3. Grymt starkt!
Andra matchen mötte vi FC Engelholm, ett lag som vi normalt har svårt för och kan förlora med stora siffror mot. De 7+1 killarna gjorde en heroisk insats men förlorade med 1-3, och på slutet pressade vi Engelholm rejält.
Sista matchen behövde vi vinna för att gå vidare, men tyvärr behövde ett par killar avvika så vi hade endast 5 (!) utespelare att tillgå. 2x15 min utan avbytare, eller som en av killarna sa "det är som att köra idioten i 30 minuter".
Domaren och motståndarna undrade naturligtvis om vi var allvarliga att vi skulle spela utan avbytare men det fanns inte på världskartan att lämna WO. Killarna var supertaggade för uppgiften och vilken match de gjorde! Ultradefensiv byttes mot korta stunder av press för att sedan blixtsnabbt ställa om igen till defensiv. Allt för att spara kraft.
Vi hade så kul! Hela situationen var så absurd, att vi bara skrattade och peppade och vår stämning smittade av sig i hela hallen. Skämten haglade tätt: Mål = vattenpaus. Problem med målvaktsutrustning = taktiksnack. Utvisning = oförtjänt vilopaus.
Helsingborg gick upp i ett par måls ledning, men killarna gav aldrig upp utan följde hela tiden matchplanen. Jag har aldrig varit med om så mycket positiv energi hos killarna trots att de gick på knäna. Helsigborg däremot gnabbades och förstod nog inte varför de inte kunde få mer ut av sitt spel.
När slutsignalen gick fick killarna applåder av hela hallen för sitt spel och kämpainsats.
Killarna förlorade matchen men vann ett minne för livet och jag fick vara med att dela detta. Stort!
Lars Rehn